När någon säger till mig med lite mer bestämd ton kan jag ta till gråten eller skrynklar ihop hela mitt ansikte. När jag har fått det jag ville har jag glömt bort varför jag grät.
Mamma kallar mig en teaterapa och ibland är hon så hemsk att hon skrattar åt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar