Jag hade sett en massa gosedjur på ett stor stor snurra utanför en butik. Jag fick känna och klämma på några av dem under bevakning. När de andra satt och sippade lite läskande dryck, passade jag på att sticka iväg till stället utan sällskap.
Personalen har packeterat djuren lite klumpigt för en två-åring. När jag skulle förse mig med den jag ville ha hände en liten olycka: hela stället med säkert 150 gosedjur föll i slowmotion ner på golvet. Det blev effektfullt när man samtidigt hörde farfars höga röst: neeeeeeej.
Hoppsan, vi fick hjälpa till att städa upp men jag fick min Dinglis, som heter Dinglos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar