Jag lekte dunken eller burken med Emilia och mina kusiner. Fattade inte riktigt att man skulle springa till ett ställe och säga: dunk för mig. Jag sprang och storskrattade bara...Sen var också väldigt noga med vart jag hade gömt mig! Bara så att ingen glömmer bort mig, liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar